Därför är jag socialdemokrat
Det här en text om socialdemokratin. Den kommer inte att handla om vad som är fel med socialdemokratin och den kommer heller inte handla om vad som är fel med socialdemokratins representanter. Det här är bara en anspråkslös skildring av min relation till ideologin.
Jag är 16 år ung, men har varit sosse sedan länge. När jag fortfarande hade napp i munnen förklarade min mamma för mig att politik inte handlar om rätt och fel. För henne handlar politik om olika visioner. ”Antingen klarar var och en sig själv, eller så tar vi hand om varandra”, sa hon en gång. Och jag håller med – lika mycket då som nu.
För vi har val som vi måste göra. Vi måste bestämma vilken typ av samhälle vi vill leva i. Antingen konkurrerar vi med varandra, eller så samarbetar vi; Antingen är vi motståndare, eller så är vi medmänniskor; Antingen är vård, skola och äldreomsorg en utgift, eller så är det en tillgång.
Min syn på saken har alltid känts självklar. Att jag inte mår bra, förens de i min omgivning mår bra är en grundvärdering jag har. Därför väljer jag en vision som baseras på empati och omtanke, istället för en vision som baseras på pengar och marknad.
Jag är sosse för att jag vill kunna se barnen som går till skolan och veta att de har alla möjligheter att lyckas i livet. Jag vill kunna se pensionärerna och veta att de kan förvänta sig en lycklig ålderdom. Jag vill kunna se stjärnskottet inom näringslivet och veta att han tar sitt ansvar för vår gemensamma välfärd.
I slutänden handlar det om solidaritet – att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra. Givetvis vill jag att vi ska ta hand om varandra, oavsett hur mycket vi kostar. För hur skulle jag annars klara mig när jag behöver hjälp?
