Dagens Ungdom
248 000 svenska barn växer upp i fattigdom. 248 jävla 000. Att en så stor andel av den nya generationen får en svår start i livet är skäl nog att storma Rosenbad, men det är faktiskt inte antalet fattiga som upprör mig mest just nu. Det som gör mig mest arg är att statsministern inte bryr sig överhuvudtaget.
I Svenska Dagbladet presenterar Rädda Barnen sin rapport om barnfattigdom. De berättar hur fattiga barn har det, lägger fram sina siffror och pekar på den negativa trenden. Rädda Barnen är oroliga för att det är barnen som får ta den hårdaste smällen när föräldrarnas ekonomi går knackigt. Därför föreslår de att barns ekonomiska situation tryggas. Till exempel genom stöd till ensamstående föräldrar.
Detta får förstås Reinfeldt att gå i taket. ”Den är vänstervriden i sina utgångspunkter. Den föreslår bara bidragssystem som svar på problemen och tar inte heller upp de åtgärder som vi satt in efter 2009.” Det tycker statsministern om rapporten. Han låtsas inte ens att han bryr sig.
Helt ärligt så förstår jag att han gör på det sättet. De här 248 000 barnen passar inte in i Moderaternas bild av ett fredagsmysigt Sverige. De här barnen fick inget jobbskatteavdrag, ingen RUT som städar upp hemma och heller ingen slopad fastighetsskatt. Istället fick de uppleva nedskärningar i skolan, stängda fritidsgårdar och att komma hem till föräldrarna som vänder ut och in på sig för att få ekonomin att gå ihop.
Ständigt påminns barnen om hur samhället begränsar dom. Så här säger en av personerna som deltog i Rädda Barnens undersökning:
”Jag känner varje dag att jag vill göra saker som andra gör men som jag inte har råd med. Jag är tyst om det. Folk kan tycka att det är konstigt om man säger att man vill göra en massa saker och sedan inte gör någonting. Jag säger alltid att jag inte vill följa med när kompisarna gör saker som kostar.”
Det är deras vardag, Fredrik Reinfeldt. Vänstervriden eller inte: Sådan är den för 248 000 svenska barn. Sådan är den för 248 jävla 000.
