Herr antidemokrat Åkesson
Sverigedemokraternas nätförband hittade till mitt inlägg om Betnér Direkt. De var ömsom arga, ömsom provocerade. Hur hade jag mage att ifrågasätta Jimmie Åkesson? Han är ju svenskhetens skyddshelgon som svingar sitt socialkonservativa svärd och bekämpar PK-maffians integrationslögner. Åkesson har alla fakta på sin sida och är det blågula ljuset i mångkulturens relativistmörker. Ingen har minsta anledning att kritesera honom.
Kort sagt: Det finns bara ett svenskvänligt parti och Jimmie är dess ledare. Amen.
Men de har en poäng. Varför avskyr jag det Åkesson står för? Det är en viktig fråga som jag har för avsikt att besvara i detta inlägg. Och det kommer jag att försöka göra på en sisådär 500 tecken. Så låt oss börja.
Det mest fundamentala i demokratin är tilliten människor emellan. För att folkstyret ska fungera måste vi lita på att grannen kan ta lika goda beslut som en själv och vi måste erkänna att vi alla har samma rätt till inflytande i vardagen. De demokratiska rättigheterna ska anförtros alla medborgare oavsett kön, klass, etnisk bakgrund och religiös övertygelse. Annars är det inte demokrati.
Det rationella argumentet för denna tillit är våra gemensamma intressen. Vi vill alla ha mat på bordet. Vi vill alla ha ett jobb att gå till med arbetskollegor som uppskattar det vi gör. Vi vill alla kunna se våra barn utbilda sig och gå en ljus framtid till mötes. Eftersom vi alla är människor så har vi dessa prioriteringar och därför fungerar demokrati så pass bra.
Men det förekommer tyvärr de som tvivlar. Det finns partier och rörelser som motsätter sig denna grundläggande demokratiska princip och menar att det finns några som inte är kompatibla med folkstyret. Antidemokrater försöker, gång efter annan, få det till att vissa människor antingen är för dumma eller för ondsinta för att tilldelas makt.
Det är här Sverigedemokraterna kommer in i bilden. De är typiska antidemokrater och väldigt ivriga att på att peka ut folkgrupper som ett hot mot demokratin. Utifrån en odefinierad svenskhet försöker de att gestalta våra olikheter som ett problem. De motsätter sig mångfalden och menar att pluralismen har fått demokratin att skälva i grunden.
På sin hemsida skriver de: ”Mångkulturalism är idén om att en stat ska byggas på vitt skilda värderingar som jämkas med varandra. Vi menar istället att vi bör stå upp för västvärldens syn på värden (…)” I principprogrammet står det dessutom: ”Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ’folk’ i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk(…)”
Ni ser. I sverigedemokraternas samhälle finns inte olika livsåskådning som samsas med varandra, för det är tydligen ett hot mot folkstyret. I sverigedemokraternas samhälle förespråkas bara deras ”västerländska” livsåskådning. Om Åkesson blev statsminister skulle, enligt principprogrammet, mångfalden ersättas av enfald. Ingen mer egentlig demokrati.
Detta är den huvudsakliga anledningen till varför jag känner avsmak för sverigedemokraternas idéer. De är djupt antidemokratiska och ifrågasätter människors förmåga att leva tillsammans. Det är farligt. Inte bara för de som avviker från sverigedemokraternas ideal. Det är farligt för oss alla.
